Jag accepterar det bara inte...

Nu har det hunnit gå några dagar.
Åkte hem till happis  i måndags då Lasse hade röntgen och läkartid för skadan han fick tre dagar före julafton.
Men resultatet blev att han inte behöver operera axeln utan den läker ihop själv utan protes.
känns skönt att han mår bättre nu.

iallafall så var vi hemma redan före 12, tog det lugnt ett tag sen åkte vi och handlade med Matti eller jag handlade med Matti för älsklingen hade bara sovit 4a timmar. nå handlingen gick fort plus ett snabbt besök på elgiganten.
när vi lämnat Matti i mlund så åkte vi hem och tog oss ut med skotern.
var ute i en och en halv timme för det var så skönt ute.
Bakom stallet så mötte vi på en älg som bara stod och glodde på oss när vi skulle vända skotern då det kom ett djupt dike och träd eller sly ivägen.
När vi sedan kom hem så tog vi en lång och mysig dusch.

Blev sedan att vi hämtade pizza till kvällen och jag fick ett mycket hemskt besked.
älskade vän varför just du.

saker händer utan att du hinner tänka, du ångrar att du inte fick säga hej då och att du inte var där i tid när det hände. Men vi kan ingenting göra längre åt denna hemska mardröm.
Men vi kan en sak, vi kan se framemot framtiden och minnas alla fina stunder med dig.
Det känns bättre när jag tänker på alla gånger vi alla var samlade och hade kul och skrattade.
Jag kommer alltid minnas och sakna dig, det blir tomt.


Nå iallafall så åkte jag hem till byn med pappa på onsdag.
Hundarna blev super glada och jag blir här hela helgen mest troligt om inte gubben hämtar mig imorgon lördag.

Fått vikarieanställning i luleå också med först om 4 månader så hinner göra en massa saker innan dess.

Nu ska jag ha fredagsmys med mamma och pappa och våra 3 vovvisar.

puss