






Jag lever nu idag och är lycklig för att mitt liv förändrades så mkt som det gjorde.
Mina kära vänner följde med i tidens förändring.
Men andra vågade inte stanna kvar!

Jag vill kunna sätta mig på en häst igen, men det kommer aldrig bli så igen.
I alla fall som det ser ut nu idag!
Sista gången jag såg Kidden var i vintras, men jag kommer inte ihåg när jag sist satt på honom.
Kidden somnade in i början av våren pga brutet bakben.
Hans liv gick inte att rädda, men han fick leva 20 lyckliga år.
Vila i frid, saknar dig kidden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar