Inte ens värd att skriva ner!

När jag tänker på dagen, någonting hände mellan oss.
men nu vet jag vart du står och jag behöver inte dig, vi bröt av våra band och dom gick av på mitten.
Jag har kastat våra bilder, jag har saknat och glömt.
Det var du och jag mot världen som kämpade till döden.
Du högg mig i ryggen, va vad det som hände???
Jag menar du och jag, vi skulle jämt vara bästa vänner.......
Du har förändrats så mkt.
Jag vet knappt vem du är vart tog den personen vägen som alltid fanns här???
Jag tror du vet vem du är '' Jag behöver nog inte säga ditt namn''
Du förlorade min tillit när du släppte min hand.
Och jag vet mkt väl att jag en dag kommer le, men när jag sitter här och skriver så rinner tårarna ner...

När livet sviker är det bra att vara två.
Men ena halvan av mig slutade förstå att när en vän försvinner finns de inte mkt kvar.
Och jag glömmer dig mer för varje dag.

Jag försökte göra allt men det var du som gjorde fel.
Löften om att bry sig som inte längre finns mer.
Var ärlig mot dig själv, är de så här det skulle bli?
I så fall trodde jag fel om dig och hela ditt liv.
Du var som en syster för mig så varför ?
Ett misstag som förändra allt, hela min värld.
Så klart jag vill vara vänner.
Men du ser ju själv att de inte går.
För varje gång jag ser dig river du upp gamla sår.
Du har inte sagt förlåt, så jag kan inte ta emot det.
Och all skit som jag fick ta.
Du är fan inte värd det.
Vill du ha mig vid din sida får du börja med en sak.
Ge tillbaka mitt liv, det var det som du stal.

Alla minnen stannade kvar på alla stunder som vi skrattade på.
Det var du och jag till döden.
Ville aldrig ha någon annan.

Saknaden gjorde ont i början men nu har jag vant mig vid tanken på att vi aldrig mer kommer se varandra på det sättet....

Vissa dagar mår man bara allmänt skit, som denna..